sandrabell.blogg.se

Hej!

 

Tänkte berätta lite vad jag tycker om att vara på resande fot, om hemlängtan, om att göra sig förstådd osv.

 

Jag personligen älskar att resa, vilket jag verkligen märkte när jag åkte till Australien 2013. Det är något jag aldrig kommer sluta med, även om det kanske blir färre resor när jag börjar plugga. Jag tror det finns många som vill ut och resa, men som kanske är rädda att lämna sin comfortzone hemma i Sverige, eller som inte vill åka själva, vilket jag kan förstå. Jag har flugit själv, men aldrig stannat längre än 1 dygn själv någonstans och det är ganska skönt att ha någon med sig. Man känner sig lite säkrare, sedan har man varandra att stötta och umgås med.

 

Jag har aldrig direkt varit med om någon hemlängtan, självklart har jag tänkt på min familj, och mammas mat lite då och då men jag har aldrig känt den svåra hemlängtan som vissa får. Kan tänka mig att det hänger ihop lite med ens comfortzone, varför lämna något som är bra och tryggt därhemma? Jag har länge velat ge mig ut utanför Sveriges gränser och se mig om, och det är det bästa jag gjort. Saken är att förutom att man får uppleva så otroligt mycket när man resor så lär man sig väldigt mycket, både om sig själv och om andra. Man utvecklas även som person. Jag får erkänna att jag saknar gymmet dock då jag var inne i en grym period med massa energi och var så inspirerad på träning och bra kost innan jag åkte. Ska försöka ta tag i det så smått när vi varit i Singapore.

Något annat som stoppar många är flygrädsla. Jag är oerhört glad över att inte vara flygrädd, men jag måste erkänna att på senare tid, medan planet rullar ut för att bli startklar så kan det komma lite tankar om vad som kan hända, att det kan vara det sista flyget osv, men jag blir inte rädd. Det är väl för att det samtidigt någonstans i huvudet cirkulerar hur liten chans det faktiskt är att planet skulle krascha.

 

Att göra sig förstådd och förstå andra överallt är heller inte alltid så enkelt. Självklart kommer det vara lättare i engelsktalande länder, men även där kan det vara svårt att förstå om personen i fråga har en speciell dialekt. Jag vet själv hur svårt det var för mig i början på bananfarmen i Australien. Min supervisor hade en riktigt "landet-dialekt" och använde väldigt mycket slang. Det tog ett tag innan man kunde förstå utan att hon behövde upprepa sig.. 

Än sålänge i Sydostasien har det gått väldigt bra, de flesta pratar väldigt bra engelska med mer eller mindre brytning på sitt eget språk. Det har blivit lite fel enstaka gånger vid beställning av mat, men inget som stör mig.

 

Jag tycker verkligen att om man vill ut i världen så ska man göra det! Du kommer vara nervös, du kommer känna dig osäker ibland, men är man det minsta lilla intresserad så kommer det vara det bästa beslutet du kan göra.